ottiliaslife

Jag har sällan tråkigt när jag är själv, det händer så mycket i mitt huvud.

Just nu är det mycket som surrar.

Som det här med feminism. Är det en sån jag är? Eller har uttrycket blivit kapat av de där manshatande galningarna som om vartannat vill att vi ska formas om så alla passar i samma. Att det inte längre ska finnas pepparkaksgubbbar och gummor utan bara pepparkaksmänniskor som inte är någonting? För det tycker jag är fel. Män och kvinnor är ju olika. Samtidigt så är jag arg på könsrollerna. För de gör att man ser könet och inte människan. Och jag tycker ju ändå att människan är viktigare än könet. Könstillhörigheten och sexualiteten och genus är ju ändå bara bisaker. Samtidigt som de är så stora delar av en. Vart hamnar man?

Kanske är jag en jämlikhetsfascist- En som tycker att värderingar inte ska läggas till manligt och kvinnligt. Som tycker att män kan vara kvinnliga på samma sätt som kvinnor kan vara manliga utan att de för den skull ska ses som "sämre" representanter för sitt sex.  Vill man ha dessa barriärer mellan manligt och kvinnligt? Hur mycket styrs vårat beteende av hur vi tror vi ska betee oss?  Hur mycket styrs vi av andras förväntningar?

vem vet, vem vet.