ottiliaslife

promenerade till universitetet idag =) musik i öronen och vackert väder. =) Vädret är fett underskattat; det är ofta förpassat till kallprats-delen och tas till för att fylla obekväma tystnader. Men vädret har magiska effetker ibland; det påverkar känslor eller så finner känslorna en resonans i världen omkring en. Who knows.

Promenaden till skolan var underbar. Jag blev emotionell. Kanske var det musiken, kanske den softa morgonen.

men jag känner mig som sagt väldigt emotional.. och jag älskar det. Jag är på myshumör och vill bara krypa in i min älskade famn som jag trivs så bra i. Snosa i halsgropen och bara vara nöjd, trygg och glömma allt runt omkring mig. Det enda jag känner är hur mitt inre trycker mot min hud för jag vill komma närmre men min kropp är i vägen. Samtidigt som jag är completely content och ajg kan inte avgöra om värken är för att jag vill komma närmre eller om den är för att jag är så lycklig.

Samma lyckliga värk som fyller mig dagar som denna. Lycka lycka lycka. Jag pressar händerna mot min kropp för det känns som att bitarna faller isär, Lycka får inte plats i en värld som är så liten.

Dagar som denna har jag lätt för att bli förälskad i de små detaljerna. Kärlek som ger plats för lyckan, ett nytt hörn där den kan sippra in.

Jag dyker ner från toppen. En bittersweet dal. Och jag saknar. Innerligt plågsamt och alldeles, alldeles underbart. Känslor är en välsignelse. Jag lever, jag känner jag är.
Och att älska ger en fokus för dessa känslor. Ett nytt hörn, en ny färg, en ny lins som fokuserar känslorna på näthinnan och jag ser dem klart.



Jag älskar.