En annan typ av sång
Jag vet varför jag är här.
Varför sökte jag stipendiet egentligen? En blandning av att vilja göra något exotiskt, byta ut den vanliga vardagen mot något nytt och annorlunda. Mot något bättre? Att fly det som var, en ursäkt för att låta livet göra något åt min situation istället för att göra något åt den själv. En inneboende stress över att jag vill resa, uppleva saker, tillsammans med känslan av att det är snart försent. Kanske var det någonstans i mig en önska att göra något som även andra vill göra? Vad är det som styr ens handlingar?
Oavsett vad de ytliga orsakerna var då så vet jag vad den underliggande orsaken var. Jag hade tappat mig själv. Och jag behövde finna vem jag var igen.
Insikten kom till mig idag. Jag gav mig själv tid för mig själv. Även om jag har varit ensam mycket när jag har varit här de första veckorna, mycket fest men också mycket tid när ingen varit nära, trots det så har jag inte givit mig tid för mig själv. Uppskattat att umgås med mina tankar, en kopp kaffe bland folk och känna lugnet, tryggheten i den valda ensamheten.
På en av lektionerna fick vi i uppgift att skriva en självbiografi av bara sex ord. Min blev:
Finally I'm there.
Det var längesedan jag var ensam i ett okänt land, men det är något som gör mig stark. Under våren sökte jag finna mig själv genom umgänge med andra. Prova på vilken person jag var i sociala sammanhang utan hämmningar. Det lärde mig mycket men inte allt. Nu känner jag det starka lugn som jag känner igen från förra gången jag gjorde en längre resa genom mig själv. Jag känner det att i ensamheten finner jag styrkan i mina tankar. I att tillåta mig själv att på nytt lära känna den person som är jag. För att finna sig själv är inget man gör en gång. Emellanåt måste man stanna upp och se på den personen som är jag. Är detta den person som jag lärt känna? Man växer, man utvecklas, Jaget förvinner inte. Men så otroligt mycket mer läggs till. Såsom en skiss inte är samma som den halvfärdiga tavlan. Trots att blyetrsstrecken som fanns där från början fortfarande är kvar.
Motgångar stärker. Smärta skänker njutning om man möter den på rätt sätt. Ensamheten renar och ger dig tillfälle att umgås med dig själv. Lyssna på dina tankar, uppskatta och älska det du hör. För det är rent, sant, naivt och naket.
Nu vet jag att tiden här kommer ge mig det jag söker. För jag har hittat tillbaka till det som gör mig stark. Uppskattningen av mitt egna sällskap.
Annars? Los Angeles imorgon och därifrån bär det av landvägen tillbaka till madtown. Vet inte om eller när jag kommer att kunna uppdatera under veckan. Men oavsett så ser jag framemot en äventyrlig vecka med härliga människor.
En bok som jag ännu inte läst klart men som jag redan nu kan säga är värd att läsa: elva minuter - paulo cohelio.
en highlight av många: Ställningar och tekniker gör inte sex till något bra. De kommer naturligt. Varför ska man blanda in teknik i det som består av längtan efter närhet. Att det är närheten till en annan.. önskan att nå bort från den skärande ensamheten, den som inte är vald. Den som människor finner i umgänget med andra.
En gåva. En bit av min själ till din själ. Något jag ger dig, inte för att du vill ha det, utan för att det är en bit av mig som jag vill att du ska få. - Att älska med varandra utan att röra varandra.
Jag har vad hon söker. Hoppas hon finner det.
Varför sökte jag stipendiet egentligen? En blandning av att vilja göra något exotiskt, byta ut den vanliga vardagen mot något nytt och annorlunda. Mot något bättre? Att fly det som var, en ursäkt för att låta livet göra något åt min situation istället för att göra något åt den själv. En inneboende stress över att jag vill resa, uppleva saker, tillsammans med känslan av att det är snart försent. Kanske var det någonstans i mig en önska att göra något som även andra vill göra? Vad är det som styr ens handlingar?
Oavsett vad de ytliga orsakerna var då så vet jag vad den underliggande orsaken var. Jag hade tappat mig själv. Och jag behövde finna vem jag var igen.
Insikten kom till mig idag. Jag gav mig själv tid för mig själv. Även om jag har varit ensam mycket när jag har varit här de första veckorna, mycket fest men också mycket tid när ingen varit nära, trots det så har jag inte givit mig tid för mig själv. Uppskattat att umgås med mina tankar, en kopp kaffe bland folk och känna lugnet, tryggheten i den valda ensamheten.
På en av lektionerna fick vi i uppgift att skriva en självbiografi av bara sex ord. Min blev:
Lost in America, finding my way.
Finally I'm there.
Det var längesedan jag var ensam i ett okänt land, men det är något som gör mig stark. Under våren sökte jag finna mig själv genom umgänge med andra. Prova på vilken person jag var i sociala sammanhang utan hämmningar. Det lärde mig mycket men inte allt. Nu känner jag det starka lugn som jag känner igen från förra gången jag gjorde en längre resa genom mig själv. Jag känner det att i ensamheten finner jag styrkan i mina tankar. I att tillåta mig själv att på nytt lära känna den person som är jag. För att finna sig själv är inget man gör en gång. Emellanåt måste man stanna upp och se på den personen som är jag. Är detta den person som jag lärt känna? Man växer, man utvecklas, Jaget förvinner inte. Men så otroligt mycket mer läggs till. Såsom en skiss inte är samma som den halvfärdiga tavlan. Trots att blyetrsstrecken som fanns där från början fortfarande är kvar.
Motgångar stärker. Smärta skänker njutning om man möter den på rätt sätt. Ensamheten renar och ger dig tillfälle att umgås med dig själv. Lyssna på dina tankar, uppskatta och älska det du hör. För det är rent, sant, naivt och naket.
Nu vet jag att tiden här kommer ge mig det jag söker. För jag har hittat tillbaka till det som gör mig stark. Uppskattningen av mitt egna sällskap.
Annars? Los Angeles imorgon och därifrån bär det av landvägen tillbaka till madtown. Vet inte om eller när jag kommer att kunna uppdatera under veckan. Men oavsett så ser jag framemot en äventyrlig vecka med härliga människor.
En bok som jag ännu inte läst klart men som jag redan nu kan säga är värd att läsa: elva minuter - paulo cohelio.
en highlight av många: Ställningar och tekniker gör inte sex till något bra. De kommer naturligt. Varför ska man blanda in teknik i det som består av längtan efter närhet. Att det är närheten till en annan.. önskan att nå bort från den skärande ensamheten, den som inte är vald. Den som människor finner i umgänget med andra.
En gåva. En bit av min själ till din själ. Något jag ger dig, inte för att du vill ha det, utan för att det är en bit av mig som jag vill att du ska få. - Att älska med varandra utan att röra varandra.
Jag har vad hon söker. Hoppas hon finner det.
Kommentarer
Postat av: Liten
Hej älskling.. Elva minuter är en underbar bok, jag håller verkligen med dig i det. Många av hans böcker är yttesrt läsvärda.
Det här fick min längtan att blossa upp igen. Men nu sitter jag här, halvt inflyttad på nya stället och saker som händer överallt. Det kan nog bli bra ändå. Saknar dig.
Trackback
