ottiliaslife

Har råkat ut för en förkylning... tycker extremt synd om mig själv då jag har ett hus att städa och otroligt mycket skolarbete att göra..

mitt huvud är inte av denna värld, och hela kroppen värker och gör ont.. har varit nära att svimma halva dagen.. och internetet har varit sämst...  som sagt.. jag tycker extremt synd om mig själv... behöver ladda hem en låt för att göra klart aerobics presentationen som ska vara klar imorgon.,,, dock går det otroligt segt och inte ens youtube fungerar..

Det enda som var positivt var att allt var täckt av snö imorse =D helt underbart..

oh well... sa jag att jag har de tjockaste halsmandlarna i världshistorien?

har mindre än fyra veckor kvar tills jag flyger hem.. börjar kännas lite små-konstigt.. känner igen tankarna från förra gången jag bodde borta.. .hur kommer det vara? vad har förändrats? osv.. men oftast är livet likadant,,, och kommer alltid vara tråkigt nog..

stallet... är något jag saknar. Jag saknar att coacha, att lära ut. Jag saknar arbetet, vännerna och ridningen.. Jag saknar känslan när man är i flow och känner minsta lilla förändring i hästen.. Jag saknar känslan när jag vet att jag löst upp en stel sida hus hästen.. att göra något bra och samtidigt känna hur djuret slappnar av, rör sig på ett nytt sätt och frustar belåtet.
Ibland tror jag att om jag kunde försörja mig på att jobba med hästar och människor så skulle jag gå till jobbet med ett leende varje dag.
Varför tar jag inte steget och gör det? Det är svårt att nå punkten när man kan jobba med hästarna utan att behöva göra stallarbetet... vilket jag gillar men inte håller för...

Och jag saknar att vara i mitt element. Där folk ser mig på ett helt annat sätt för de vet vilken kunskap jag besitter. Att komma från en uppväxt där jag baserade min självbild på vad jag gjorde och åstadkom istället för mitt utseende eller lycka bland killar gör att jag relativt lätt tröttnar på pratet om boys hit och boys dit... att få bekräftelse på krogen är kul, till en viss gräns. Jag saknar bekräftelsen som bygger på mig som person.
sen shit... jag är så trött så jag kan dö på det barnsliga sätt folk ser på killar.,.. och hur de kan ljuga för dem och sig själva bara för att de vill ha bekräftelsen.
Att säga "jag älskar honom (x), det är därför jag tar det lugnt med y." är inte ok om man hintar till y att det kan vara något... dvs säger en sak men hånglar upp honom med jämna mellanrum... speciellt inte om man vet att x tror att de har något seriöst och skulle bli heartbroken om man strulade med andra..

folk får leva sina liv... och jag ser inget fel med öppna förhållanden så länge man vågar prata om det... men när man inte gör det och sårar andra på vägen så är det inte ok.. att sedan fråga om råd hela tiden som man egentligen inte vill höra och sedan försöka justify vad man håller på med... bläää I'm sick and tired of it.. I tried to be a good friend men nu tänker jag inte ställa upp som stöd på det ämnet... pojkarna som playas är även sådana som jag känner och gillar

heh-.. dagens rant avklarad... :P... tråkigt nog tycker jag fortfarande lika synd om mig själv :P